För adopterade

I dag diskuteras adoption alltmer öppet. Ämnet behandlas i allt bredare utsträckning såväl inom adoptivfamiljer som tillsammans med den adopterade. Att kunna bolla tankar med andra adopterade och hitta kamratstöd kan vara betydelsefullt då man, till exempel som vuxen, i en ny livssituation eller kanske för första gången, reflekterar kring och bearbetar sin adoptionsbakgrund. Ofta kan det saknas bitar och finnas frågor gällande den egna bakgrunden. Tyvärr är det inte alltid möjligt att hitta alla svar. 

Funderingar kring den adoptionsbakgrunden kan aktiveras i olika livsskeden, som till exempel då man ingått i ett nytt förhållande, när en relation tar slut eller i samband med familjebildning. Att själv bli förälder kan i ett positivt syfte bidra till den individuella processen att skapa och forma den egna identiteten och hjälpa till känslan av rotlöshet. Ibland kan det egna barnet vara första upplevelsen av en närstående, biologisk släktning.  

Tidigare omringades adoptioner av en tystnadskultur, ämnet var tabubelagt och diskuterades inte. Dessa handlingsmodeller ansågs beskydda de inblandade parterna. Enligt den dåvarande uppfattningen skulle detta bidra till adoptivföräldrarnas känsla och upplevelse av att barnet var deras samt till att de biologiska föräldrarna inte skulle behöva känna skam över deras dåvarande livssituation eller det svåra beslut de fattat. Barnet skulle få växa upp i lugn och ro i den nya familjen. Baserat på den kunskap som finns idag, handleds föräldrar redan under rådgivningsprocessen att från och med början diskutera ämnet öppet och åldersenligt med barnet. På så sätt har den adopterade bättre förutsättningar att skapa och forma en helare identitet och livshistoria.  

Vi har alla ett behov av att skapa en berättelse kring vårt liv. För adopterade kan ibland en del av pusselbitarna till det egna livspusslet saknas. Formandet av jaget är en livslång process, men för adopterade kan vissa livsfaser, till exempel inledandet av ett parförhållande, att själv bli förälder, en skilsmässa eller en adoptivförälders bortgång sätta igång nya tankar och synvinklar kring den egna adoptionsbakgrundens betydelse. 

Intresset gällande den egna adoptionsbakgrunden, den biologiska familjen samt önskan och behovet att utreda detta varierar och är väldigt individuellt. En del kanske tvekar kring att ta reda på information om sin bakgrund i rädslan av att handlingen skulle kännas svekfull, olojal och såra adoptivfamiljen. Andra kan tveka för att de känner till att beslutet som lett till adoptionen har varit kopplad till den biologiska förälderns dåvarande, svåra livssituation. Även ovisshet, rädsla för att bli avfärdad, själva letandet och vad som kan framkomma under denna process kan väcka frågor. 

Utgångsläget för utredningsarbetet kan även variera mycket – en del adopterade kan ha namn och bostadsort på de biologiska föräldrarna medan andra endast känner till staden de fötts i eller platsen de hittats på. För en del kan själva letandet efter information vara ett sätt att bearbeta adoptionen. För andra räcker det att läsa sina adoptionshandlingar, känna till namnen på de biologiska föräldrarna, se en bild, skriva ett brev eller kanske pratas vid i telefon eller träffas en gång. För en del resulterar letandet i information om de omständigheter som lett till adoptionen samt finnandet av biologiska släktingar. Enligt adoptionslagen (22/2012) har den adopterade rätt till information och psykosocialt stöd för att bearbeta adoptionen, oberoende ålder, från den instans som hanterat adoptionen (Rädda Barnen, Interpedia eller kommunens socialtjänst). Denna postadoptionstjänst är kostnadsfri och kan uppsökas fler gånger.  Den adopterade har till exempel rätt att ta del av all dokumentation som gjorts angående adoptionen. Läs mera om uppsökning av rötter, postadoptionstjänster och bekanta dig med Rötter-handboken här. 

I Finland är förutsättningarna för släktforskning ovanligt bra, men hur detaljerad den information är som går att hitta genom kyrkoboksanteckningar och socialens dokumentation varierar.  

I dag är sociala medier ett verktyg som utnyttjas allt mer i samband med utredningar av den egna adoptionsbakgrunden. Dock kan det ofta finnas ett flertal personer med samma namn och överraskande uppsökande av kontakt kan leda till en mångfald av olika känslor hos den uppsökta, som till exempel förvåning eller till och med motstånd. Var och en fattar sitt eget beslut gällande uppsökandet av sina rötter. Processen kan utföras i egen takt, på den adopterades egna premisser, steg för steg och behöver inte leda till uppsökande av kontakt med den biologiska släkten. En del adopterade bestämmer sig för att utreda sitt ursprung, kanske finner de pusselbitar som saknats i den egna livsberättelsen och hittar sina biologiska föräldrar, ibland även syskon.

En del adopterade besluter sig för att träffa sin biologiska förälder och/eller andra släktingar. Dessa möten kan ofta väcka ett flertal olika känslor– spänning, rädsla för att bli avvisad eller dömd, förväntning på att hitta gemenskap, glädje, entusiasm och önskan av att få information eller svar på eventuella frågor.

Fastän träffen blir av kan det ibland hända att den inte alltid uppfyller förväntningarna. Träffen kanske inte genast leder till kramar eller en konstant kontakt. Ibland kan träffen vara en lättnad – ofta har adoptionen funnits i tankarna genom livet hos alla parter. Största delen av de adopterade anser att mötet på sitt sätt varit betydelsefullt. 

Andra adopterade kan ha lättare att förstå det du genomgått samt de tankar och känslor som är kopplade till de egna erfarenheterna och den egna adoptionsbakgrunden. Med hjälp av kamratstöd kan du dela med dig av dina tankar och erfarenheter i den mån du själv vill med andra adopterade. Du även få praktiska råd om hur du kan gå tillväga för att utreda mer gällande din bakgrund.

Slutarbeten och forskning som centrerar de adopterades perspektiv

Intervjuer som centrerar de adopterades perspektiv (på finska)

Andra föreningar för vuxna adopterade

X